Nu kan jag andas ut, så skönt att första tävlingsdagen är över. Jag var galet nervös och Enya var otroligt laddad innan loppet. Vi försökte ha samma rutiner som på andra tävlingar med mat, vattning, uppvärmning mm. men det blir lite mer allvar när man har landslagsdräkten på.
Jag hade inte så stor koll på hur mina konkurrenter presterat den här säsongen. Några av tjejerna har jag tävlat mot tidigare år och mitt mål blev att vara snabbare än de jag mött tidigare.
Banan var ca 5km lång och därför varvade vi ute efter spåret. Den var delvis väldigt kuperad, delvis väldigt flack. Både Marie och jag tyckte att den påminde om våra spår på Vårdkasen men med skarpare kurvor och kraftigare uppförsbackar.
Det snöade hela onsdagen och pistmaskinen gick inte ut förrän en timme innan första start på torsdag. Det gjorde att spåren var väldigt lösa och det blev vallar i varje kurva.
Vårt första varv gick jättebra, Enya gick hårt men kontrollerat och vi tog hela tiden in på ekipaget före oss. Vår kapten Ninni stod ute efter banan och gav tider och coachade mig. Jag fick veta att jag låg på en fjärde plats vid varvning. Andra varvet gick bra, inte riktigt samma tryck i Enya men jag hade bättre koll på den svårkörda banan, hade koll på snövallarna i kurvorna. Det kändes bra.
Att gå imål på mitt första internationella mästerskap på snö var en upplevelse. Flaggor, musik och en speaker som hördes över hela området. Jättehärligt och otroligt peppande.
När jag passerat mållinjen kom en ur landslagsledningen fram och kramade om mig och grattade oss till EM-BRONS!!! Så otroligt skön känsla! Lycklig i hela kroppen!
Så glad att Enya alltid gör sitt bästa, hon är otrolig min tjej:)
